bjornsmagasin.se

Juli 14, 2008 12:41:25
Jag vet inte riktigt varför, men av nån anledning har jag glömt att blogga om att jag och min goa fina söta flickvän Emelie ska flytta till egen lägenhet om några veckor 😀
Det är en mysig och fin liten etta på 30 kvadrat.
Vi måste vänta i olidliga tre-fyra veckor innan vi får nycklarna till lägenheten, och inte ens då kan vi flytta in ordentligt, för vi har tänkt att renovera lite i köket, och det kommer nog ta en vecka eller två, beroende på hur mycket vi ska göra om.

Den senaste veckan har jag och Emelie i timtals funderat på hur vi ska ha lägenheten, vad vi ska ta med oss för möbler hemifrån, vad vi ska köpa nytt, hur tapeterna ska se ut, osv osv osv. Känns som en mindre sträckbänk än så länge, för vi vet inte ens måtten på lägenheten än, och det behövs ju för att man ska kunna planera någorlunda.

Nåja, antar att vi får hålla oss till den 8e augusti, då det är planerat att vi ska ta över nycklarna från den tidigare ägaren.

Juli 13, 2008 11:07:12
Jag vaknade mitt i en så kallad klardröm, ni vet en sån där dröm där man är är medveten om att man drömmer.
Jag tänkte skriva ner det lilla jag minns från den, för jag själv tycker det är kul med såna här drömmar för att känslan som jag har i kroppen efter dom är så stark och konstig.

Det första jag minns i drömmen är att jag är i mitt rum och jag tittar ut genom mitt fönster, där ute har det snöat så mycket så att det räcker nästan upp till fönstret (jag bor på andra våningen, så det hade snöat rätt rejält i drömmen).
I drömmen tänkte jag då att min flickvän, som i verkligheten hade gått till jobbet tidigare på morgonen, måste ha haft det väldigt jobbigt att ta sig till jobbet, om hon ens hade lyckats komma iväg. Jag undrade varför hon inte hade kommit tillbaks till mitt rum, eftersom hon måste ju ha märkt att det har snöat så mycket.
Jag försökte fotografera snön från mitt fönster, men som så ofta i mina drömmar fungerade inte kameran särskilt bra.
Istället gick jag ner för att se vad dom andra i famijen tyckte om att vara totalt insnöade. Men när jag kom ner till nedervåningen såg jag att fönsterna inte var helt täckta av snö, vilket dom ju borde vara, utan ute i trädgården var det bara lite snö på marken. Detta tyckte jag såklart var lite märkligt, med tanke på hur det såg ut utanför mitt fönster där uppe.
Jag bestämde mig för att gå ut och titta hur det såg ut utanför mitt fönster utifrån huset.
Först kikade jag dock ut från vårat vardagsrumsfönster, som ligget på ena långsidan av vårat hus, och tittade ut åt det håll där hörnet mot kortsidan, där mitt rum ligger, för att se om jag kunde se all snö som borde ligga där runt hörnet. Det gjorde jag. Det var en hög mur av snö alldeles vid hörnet, och jag sa nåt i stil med ”shit, va mycket snö!”.
Jag ville undersöka snömuren närmare, och jag gick ut till det hörn där den var, men då var den plötsligt utbytt mot en hög mur av stora stenbumlingar i olika storlekar, stenarna var täckta av mossa och dom var fuktiga av smält snö.
Jag tittade på dom stora stenarna och tyckte att det hela påminde om något från nån fantasybok, och det kändes som att det gömde sig en stor fantastisk hemlighet bakom stenarna.

Jag minns inte om den drömmen satt ihop med det jag drömde sen, men det spelar ingen roll.
Den drömmen jag just beskrev såg jag ur mitt egna perspektiv, med det menar jag att det var jag själv som gick runt i den.
Det jag däremot minns starkast från den här drömmen, och den känsla som fortfarande sitter kvar i min kropp, var det faktum att hela drömmen var som en film, alltså jag såg den inte från mitt eget perspektiv, utan det var som om den var filmad, jag såg den från en kameras synvinkel, som bara gled med i långa tagningar precis som en kamera. Lite samma stil som Quentin Tarantino filmar.
Det roliga med den var också att det var riktiga skådespelare med i den, som spelade roller.
Det första jag minns var en ”scen” i filmen med tre systrar, spelade av Nicole Kidman, Emma Watson och en till jag inte minns. Dom var klädda i fina vardagsklänningar, mestadels vita. Dessa klänningar såg ut att vara inspirerade av klänningar från förra sekelskiftet. Men dom såg inte sådär snoffsiga eller propra ut, dom var som sagt fina.
Systrarna var uppe i någon sorts takvåning med ganska många fönster istället för väggar och tak, och med en massa möbler och grejer som gjorde att rummet nästan såg överbelamrat ut, men inte stökigt. De tre systrarna pratade och skojade och hade väldigt roligt. Dom sprang liksom runt och busade på nåt vis. Sen kastade dom sig alla i en säng och tjoade och tjimmade och allt var tydligen väldigt roligt.
Utan att det nämdes på något vis så känner jag att den här filmen utspelar sig i framtiden, och det visade sig också i nästa scen, där en ganska stor bil som såg ut att komma från framtiden backade upp till en entré till ett hus.
Entrén såg ganska schaskig ut, det var inte huvudentrén, utan denna entré låg i nån sorts gränd med en bro över. Typ.
Jaja. Bilen backade in mot entrén iallafall, och bilen hade en dörr på baksidan, som vi alla kommer ha i framtiden, säkert… Denna dörr öppnades och man kunde se hur Nicole Kidman och Emma Watson ställer sig upp (man kan stå raklång i framtidens bilar, bara så ni vet) och går ut genom bakdörren.
Systrarna hade ju varit ganska ledigt och avslappnat klädda i den tidigare scenen, men i den här scenen var dom klädda mestadels i svart, och jag minns att Emma Watson hade en svart skinnjacka på sig, och håret var bakåtkammat och rakt, med ett svart hårband.
Hela stämningen i scenen var helt enkelt ganska dyster, något, som jag inte visste var det var, hade hänt sen den förra scenen. Systrarna var väldigt sorgsna och nedstämda.
Dom pratade med varandra, jag minns inte alls vad dom sa, men det var nåt dystert.
Sen minns jag inget mer från den scenen.

Nästa ”scen” var vid någon sorts tillställning. Det hela utspelade sig i ett sånt där lite avskiljt samhälle i USA där alla känner alla, och man inte gillar besökare man inte känner.
En stor del av ortsbefolkningen var samlad på en grusplan utanför ett hus.
En lustig grej med denna scenen var att under tiden som det hela var ”filmat”, så kunde jag själv kommentera allt som hände, ungefär som att jag tittade på filmen och berättade saker om den för någon som såg filmen med mig.
En sådan kommentar var när jag sa nåt i stil med ”om du tittar noga så kommer Steven Spielberg skymta förbi i bakgrunden”. Dock syntes han aldrig till.
Scenen spelade vidare. En limousin stanande på grusplanen och ortsbefolkningen samlades runt den. Dörren öppnade sig och en man kom ut.

I en enda ”tagning” följde kameran denna mannen. Först gick han förbi ett långbord där en doktor stod och undersökte en kille, sen började han gå mot ingången till huset, som pryddes av ett valv i beige sten.
Här kom en till såndär kommentar från mig som tittade på filmen, jag sa typ ”nej, just det, det är inte Steven Spielberg som är med i den här scenen, det är Harrison Ford som skymtar förbi.”
Mannen kameran följde gick som sagt mot det här valvet i sten, en annan man stod lutad mot valvet.
Våran huvudperson hälsade på den här mannen med en klapp på axeln och sa ”Come on, lets go”. Mannen som lutade mot valvet var ingen mindre än Harrison Ford! Klädd i smoking, stora pilotsolglasögon, och Indiana Jones-hatten!
Han stod dock kvar, lutad mot valvet.
Drömmar är ju inte alltid helt logiska, och nu visade det sig att mannen som vi hade följt sedan limousinen också var Harrison Ford. Dock en som såg mer ut som Han Solo än Indiana Jones…men dock även han klädd i smoking.
Harrison gick vidare upp mot huset. Det var ett ganska stort hus, men lite förfallet. Det var byggt i amerikans stil med ganska stora fönster med fönsterluckor och gräsmattan på framsidan var illa klippt.
Kameran vek av från att ha följt Harrison, och den vände istället mot ett av husets stora fönster. Detta var öppet och i det satt ett par tuffa killar klädda i motorcykelkläder, och utanför fönstret stod ett par tre stycken till, hela gänget drack öl och pratade med varandra.
Men en av dom fick syn på Harrison Ford, och han blev arg som fasen då.
Han ställde sig upp och gick fram mot Harrison, han tog en klunk öl, knycklade ihop burken och kastade den på marken. Han skrek åt Harrison så hårt att det kom dreggel ur munnen på honom.
Harrison vände sig om.
Motorcykelkillen undrade argt va fan Harrison gjorde här, och hur fan han vågade visa sitt fula fejs här igen, efter allt som har hänt. (vad det var som hade hänt vet jag dock inte.)
Hela den här scenen var som jag sa filmad i en enda tagning, men här kom det första klippet. Nu var kameran riktad mot Harrison som lugnt pratade tillbaks till motorcykelkillen.

Plötsligt blev bilden svart och jag såg filmens titel. Den var liksom i 3D, och under den syntes en hög med stora gamla stenar.
Jag såg inte vad filmen hette, men titel bestod av två ord, det första ordet var märkligt nog spegelvänt. En hand klädd i tunna vita, smutsiga handskar sträcktes fram, den vände det spegelvända ordet rätt.

Sen vaknade jag av att telefonen ringde..

Juli 04, 2008 17:14:51
Vi kom hem från Gotland för några dagar sen. Det är svårt att summera hela resan på ett bra sätt, men ska göra ett försök.
Vi bodde i en asmysig liten stuga alldeles vid vattnet, ca 1 mil från Visby. Där tältade jag och Emelie en natt, och vi badade några gånger och vi grillade och tittade på fotbolls-VM.
Visby besökte vi såklart, där kollade vi på alla små mysiga medeltidshus och vi tittade på museeum och vi åt god mat. Liite besviken blev jag på Visby, för dom verkar inte ha gjort några jättestora försök att ha kvar den gamla klassiska känslan i stan, utan allt är bara dyrt, högljutt och flådigt.
Dom trevligaste promenader i stan hade jag en bit bort från alla turistfällor och så.
Mest imponerande i stan var nog dom gamlaste husen, ett vet jag har stått där sen 1200-talet. Helt sjukt, tycker jag, och coolt, att det har stått där oavbrutet genom historien.
Dom har iallafall 3 gamla klosterruiner inne i stan också, likaså väldigt imponerande historia.

Utöver det besökte vi också bland annat Krusmyntagården, det är en trevlig liten örtgård inte långt från där vi bodde. Där kunde man handla kryddor, oljor, tvålar och en massa smått och gott. Dyrt som fasen såklart, men trevligt och värt ett besök.
Jag köpte bland annat brännvinskryddor till far min, gott te och kardemummaskorpor till mor min, och saffranspannkaksrecept med lite sylt och så till oss själva.
Saffranspannkakor är en otroligt god gotländsk specialité, den består av grötris, saffran och lite annat, det blir gott som tusan. Men varför dom kallar det pannkakor det vetti katten.

En dag besökte vi också torsburgen. Det är en rest från en fornborg från järnåldern.
Inte så mycket att se på direkt, den största resten är en ett par kilometer lång och 7 meter hög mur av sten, jäkligt imponerande att dom kunde bygga nåt så stort med dom resurser man hade på den tiden.
Det jag gillar med såna gamla grejer, som mest är smårester eller ruiner, är inte till största delen det man kan se med blotta ögat, även om det imponerar också.
Det jag gillar mest med det är just att fundera på hur det såg ut på den tiden det byggdes, hur det byggdes, vad dom fick material från, osv osv.
Många andra ser ju bara en lång hög med sten, men det är lite tråkigt att bara se det på det sättet, tycker jag.

Menmen.

Jag och Emelie tältade vid havet en natt, när jag var i en begynnande förkylning, det var inte så bra att göra det, med tanke på att det var kallt, blåsigt och havet var alldeles utanför.
Detta resulterade nämligen i att jag drog på mig en sjuhelvetes förkylning som Emelie också drabbades av.
Vi blev smått gebriga, hostiga och förkylda och fick sitta inomhus i stort sett dygnet runt i typ 3-4 dagar. Inte så kul mitt i semester vill jag lova.

Vi bilade runt väldigt mycket både på Gotland och den extremt vackra ön Fårö, som ligger strax norr om Gotland.
Det kan mycket möjligt vara Sveriges absolut finaste miljöer, det går inte att beskriva, man måste se det själv, så åk och gör det! Nu! Om du inte redan varit där.
Raukar tittade vi på bland annat. Det är typ stora, höga och märkliga stenformationer som står vid stränderna som har skapats genom miljontals år av erosion och så. Jäkligt imponerande!

Vi gjorde såklart mycket annat också, men som jag sa innan, den här resan går inte riktigt att beskriva på ett rättvist sätt, man måste uppleva det själv!

Annars den här veckan har jag jobbat på ett nytt jobb, ett sommarjobb.
Min pappas företag behövde hjälp med att sätta upp ett förråd hos en av pappas kunder, så det hjälpte jag och min bror till med.
Ett tufft jobb det, speciellt dom två sista dagarna då jag inte var inne i själva förrådet, utan var utomhus och hjälpte till med grejer, tunga och jobbiga grejer, som att bära en massa stora slangar hit och dit, tömma stora containrar på diverse skit, och en himla massa mer bärande av både slangar, kablar och diverse verktyg.
Extra kul att det har varit typ 28 grader hela dagen också, så man är helt slut typ redan vid lunch.

Menmen, hoppas det blir en vecka ledigt, innan jag börja jobba på simhallen igen, då ska jag jobba ganska mycket. Bland annat tre stycken 12-timmarspass i rad, heldagar alltså. Det blir jobbigt, trevligt med pengar!

So long
Mvh Björn

Skapad av Björn Nordin lör, juni 14, 2008 14:49:51
Alldeles strax om ett par timmar far jag, Emelie och hennes familj iväg till Gotland i två veckor.
Ska bli riktigt skoj att få komma iväg och ta det lugnt, och uppt’cka Gotland!
Vi har packat en massa grejer, vi har bland annat tänkt dra ut på cykeltur och tälta och gå på upptäcksfärd, bara jag och Emelie.
Vi ska besöka Visby och kanske Fårö. Sen ska vi kolla in raukarna och alla häftiga bergsformationer man har hört så mycket om.
Synd bara att vi inte har dator där, så man kan hålla kontinuerlig dagbok här på bloggen. Det får bli en analog variant istället, vi har köpt oss en liten fin anteckningsbok som jag har klätt om så att den är jätte jättefin, vi vilken vi ska försöka skriva i varje dag. Kanske klistra in bilder och annat också som minne från resan.

Nu vankas det middag! Luktar ljuvligt nere från köket där Emelies far Kent står och trollar fram gottiga matkreationer.

Hälsningar
Björn

Juni 10, 2008 18:31:00

Jag jobbar extra ibland som badvakt på Sörredsgården, det är en liten simhall i Torslanda där jag bor. Just vid denna årstiden är det inte överdrivet många som känner för att simma iomhus, så det har varit ganska tomt här sedan kl 13:30 då jag började jobba.
Inne i badvaktshyttens förråd finns lyckligtvis en laptop som gör att jag kan sysselsätta mig med något när allt är städat och det inte finns nåt vettigt att göra.

Vindarna utanför tycks försöka rycka buskar och träd ur marken, och det skapar en speciell konrast till lugnet och tystnaden här inne.
När jag går runt den tomma bassängen med lugna favoriter ekandes ur dom gamla högtalarna så känner jag en märklig lust att skriva filmmanus om just den känslan som infinner sig när jag vistas här.
Får se om det blir nåt av det. Jag tror att det skulle kunna blir bra.

På söndag åker jag, Emelie och hennes familj till Gotland på en två veckor lång semester. Ska bli riktigt skönt att komma bort och känna att man kan slappna av ett tag efter en ganska tuff och krävande termin på högskolan.
Även om jag har känt att jag har lärt mig mycket, så känns det ändå inte helt rätt när man knappt får någon fritid mitt i alla studier. Speciellt när programmet man läser inte är så konkret, alltså att den inte riktar sig mot ett specifikt yrke, utan är ganska ”allmänt” inom media. Dvs vi får en massa baskunskaper inom typ grafik, ljudproduktion, film, 3D osv. Men jag vet inte om det är så mycket att komma med när man ska söka jobb sen. Menmen, antar att det enda alternativet är att gå klart det sista året också, för vad skulle jag göra annars? Jobba extra en gång i månaden på simhallen? Nja.

Lite kul är jobbet dock. Just nu är det typ 20 damer 55+ som har vattengympa där dom hoppar, studsar och har kul!

Det är trevligt att blogga, måste komma ihåg att göra det oftare.

Hälsningar
Björn

Maj 12, 2008 11:47:16
Igår var jag och min söta Emelie ute på en cykeltur, vi tänkte att vi skulle ta och besöka hennes gamla område där hon bodde förr, hon hade inte varit där sedan hon flyttade för typ 2 år sen, och jag tyckte det vore skoj att få se hennes gamla hemtrakter.
Sträckan vi cyklade var lite mer än en mil…jeez, det var jobbigt, inte bara för att det var långt, det var ju årets varmaste dag också. Men inte nog med, det var en jäkla massa uppförsbackar på vägen dit som var ganska sega.
Men det var trots det en rolig och alldeles underbar cykeltur! Jag njuter av varje sekund med Emelie, trots att man är ute på en jobbig cyekltur.

Väl framme tog vi en lite promenad över en äng, och så satte vi oss i skuggan under några träd. Där drack vi kaffe och gnagde på kakor med hallongojs i.
Min fina digitala systemkamera var med så klart, och det tog inte lång tid innan den drogs fram! Knäppte en hel del fina kort, på träd, växter, blommor, hästar och Emelie som satt och läste Sagan om ringen.
Några väl utvalda kort som jag tog finns att beskåda på thornbjorn.bilddagboken.se!
Kanske ploppar några kort upp på min hemsida också inom kort.

Vi satt väl där någon timme och njöt, pratade, tittade på några gossar som spelade frisbeegolf, tills vi bestämde oss för att dra oss tillbaka.
På vägen hem hade uppförsbackarna som var så jobbiga på ditvägen av någon märklig anledning förvandlats till nedförsbackar, vilket resluterade i en mycket behagligare hemfärd.
Det gick fort tillbaks, vinden fläktade och Emelie var söt, som alltid!
Summa sumarum, en alldeles alldeles underbart underbar dag!

Puss, kram och nyp i stjärten!

April 24, 2008 23:56:34
Jag har spenderat dom senaste dagarna med att läsa kurslitteratur om lärande, skriva en hemtenta på 3000 ord (exakt 3000 ord lång blev den), och jag har skrivit några tusen ord på min skolblogg också. Det har minst sagt varit en tröttsam aktivitet, och det gick t.o.m så långt så att jag nu ikväll kände att jag hellre skulle jogga än att skriva ett till skolblogginlägg. Liksom, shiet, då är det illa, när jag hellre joggar (som jag avskyr att göra) än att skriva skolarbeten.
Men sagt och gjort, jag gav mig ut på en joggingtur när det sista blogginlägget var inlämnat, det var skönt faktiskt, det var rätt sent och mörkt. Jag joggade ner till havet och tittade på en ensam svan som simmade runt längs klippan jag stod på.
Jag joggade vidare, gick upp på ett berg och satte mig på en topp där jag hade utsikt över området jag bor, det var jäkligt fint där, jag har bott i det området hela mitt liv, men har aldrig suttit på just det berget förut, och jag fick en för mig ovanlig vy över husen. Där satt jag, vilade mig, lyssnade på alla ljud, tittade på stjärnorna, och pratade med min fina flickvän i telefon. Mysig stund minst sagt!

Nu ska jag kolla på Lost. Hej!

April 21, 2008 16:15:19
Här sitter jag och skriver en sorts uppsats om upplevelsebaserat lärande… Tanken är att vi ska få läraren att förstå att vi har förstått det vi har gått igenon under kursen upplevelsebaserat lärande.
Det mest konkreta jag har förstått är egentligen att det inte är så mycket som är konkret i detta område, speciellt det där med Sociokulturellt och situerat lärande, som är två begrepp som hela kursen har snurrat runt.

Det som dom i stort handlar om är att den gamla 1800-talsemetoden, att elever ska sitta snällt bakom sina bänkar och bara bli matade med informationen inte är någon särskilt effektiv metod om man vill att eleverna ska utvecklas till fritt tänkande individer.
Kanske ville man att eleverna skulle bli så på 1800-talet, måhända tyckte man att det var en bra metod på den tiden, men det är nog inte så många som skulle skriva under på att det ska vara så i dessa dagar.
Ändå finns det en klar tendens i dagens skola att eleverna bara är mottagare, och lärarna är informationslevererare.
Hade man dragit den här metoden fullt ut, så hade vi ju fortfarande varit kvar på stenåldern, om ingen bidrog med något nytt, utan att alla bara lärde ut exakt den information som dom själva hade blivit lärda. Någonstans måste ju ny kunskap komma fram, och det är den kunskapen som skjutsar oss framåt, liksom.

Jag har aldrig trivts superbra i skolan, iallafall grundskolan. Jag gick dit för att jag visste att det var det bästa alternativet jag hade, och att det inte var bättre att sitta hemma och samla damm.
Jag kände, och många unga elever i dagens grundskola känner nog likadant, att man har inget att säga till om, inget mandat att påverka hur skolan är, så man bara accepterar och följer med strömmen.
I gymnasiet blev det bättre, mest, tror jag, för att dom flesta lärarna där kom direkt från arbetslivet, dom hade jobbat med det dom lärde ut. Annars brukar det ju vara så att lärarna inte har någon praktisk erfarenhet i sina ämnen, iallafall känns det så ofta. Förmodligen för att lärarhögskolorna inte heller har någon direkt tendens till att behandla lärarstudenterna som individer. Detta har jag iallafall hört från en god vän som har läst på lärarhögskolan. Det var tydligen mycket inmatning av information där också. Korvstoppning typ.

Jag minns inte exakt när, men nånstans kring förra sekelskiftet var det en grupp lärda personer som inte tyckte att korvstoppningsmetoden var nångon bra metod att lära ut med.
Dom tyckte istället att eleverna och lärarna ska närma sig varandra, man ska ta till vara på individernas kunskap och erfarenhet och tillsammans lära sig, och man ska inte bara sitta bakom en skolbänk och få uppgifter tilldelade sig, utan man ska få testa på riktiga uppgifter, som har en förankring i verkligheten. Så att man för en förståelse för hur ens kunskaper kan implementeras i verkligheten.
Det är väl det som upplevelsebaserat lärande, och speciellt sociokulturellt och situerat lärande bygger på, om jag har förstått saken rätt.
Men inte ens över 100 år efter att tankarna började komma, har dessa tankesätt kommit in i skolan ordentligt. Märkligt, minst sagt.

Situerat lärande handlar just om att man ska bort från skolbänken, och in i verkligheten, för att på så sätt öka sin erfarenhet av saker som kan dyka upp i verkligheten, och för att testa sina kunskaper på riktigt.
Det som jag grubblar på mest nu när det gäller är varför det heter ”situerat”, det har jag inte lyckats klura ut än.

Sociokulturellt lärande bygger på att vi som individer ska lära varandra, och lära oss av varandra. Att vi ska samarbeta och utväxla kunskaper och erfarenheter.
Det är lite ”2+2=5”, att resultatet blir något nytt som inte fanns exakt i den formen innan. TIll skillnad från den klassiska skolan då man bara får små informationspaket som är klara för leverans. Detta bygger på samarbete, och att alla bidrar till gruppens lärande.

Detta blogginlägg kan kanske tyckas meningslöst och tråkigt. Syftet med det var mest att jag själv ville räta ut lite av all det virrvarr av tankar inom det här området som har surrat runt i huvudet sedan kursen startade.

Tack för mig. Hej.