bjornsmagasin.se

Nu har jag med stor hjälp av min vackra flickvän Emelie (www.foxinabox.se) fått en helt ny adress och utseende på min blogg! Tack till henne för det!
Vissa av er noll personer som läser den här bloggen har kanske följt min gamla blogg. Där har jag skrivit en hel del skumma grejer, och för att jag inte vill förlora all den samlade visdomen jag har klämt ur mig så har jag kopierat in alla de gamla inläggen till den här bloggen. Så om ni nu som inte ens läser den här bloggen mot förmodan skulle ha intresse av att läsa allt gammalt smart jag har skrivit, så är det bara att titta på inläggen innan detta som sagt. Jag har bara kopierat texten från inläggen, så de kommer nu ligga under det datum som jag klistrade in dem här, alltså inte under det datum som de från början skrevs. För att göra det hela hyfsat tydligt så har jag dock i varje inlägg klistrat in i datum och tidpunkt som blogginläggen skrevs. På detta sätt hjälper jag till att föra min visdom vidare till kommande generationer. Om nån skulle hitta nåt inlägg där jag missat att klistra in datum, eller om det finns nåt annat konstigt där, så blir jag glad om ni meddelar detta! Inte för att jag tror att nån kommer läsa min blogg (avsaknaden av kommentarer indikerar detta..*wink wink*), men ändå.

Februari 09, 2010 19:50:49
Ibland funderar jag att på måfå adda en person jag inte känner på msn, sen skriva till honom/henne: ”Stör inte du dig också på när folk du inte känner addar dig på msn, bara för att direkt blockera dig?” och sen blockera personen.

Februari 04, 2010 21:58:21
Tänk att folk för två hundra år sedan gick hela sina liv utan att veta om att deras egen röst uppfattades annorlunda mot hur de själva uppfattade den.

Januari 17, 2010 11:54:05
Det talas mycket om krig, naturkatastrofer och sånt i medierna hela tiden, men nu vill jag ta upp ett problem som JAG lider av.
Det är nämligen så att jag i dessa vintertider har en mössa och två handskar med mig när jag är utomhus, jag har dock inte alltid dessa på mig, utan lägger de i jackfickorna när jag inte använder dom. Vad för problem är det med det här då, undrar ni. Jo jag har så länge jag kan minnas lagt mössan i ena fickan, och handskarna i andra. Detta resulterar i att jag får en stor bula på sidan av magen eftersom handskarna ligger där. Denna bula ser väldigt fånig ut, så jag har därför under de senaste dagarna funderat på om det verkligen är det mest ultimata sättet att förvara mössan och handskarna på detta vis. Pga detta funderar jag på vad som gör den största bulan på magen, om jag har mössan i en fickan, och handskarna i andra, eller EN handske i ena fickan, och MÖSSAN och DEN ANDRA handsken i andra fickan. Vilket tar mest plats liksom? Två handskar ihop, eller en handske och mössan ihop? Under de gånger jag testat detta börjar jag luta åt att det ultimata är att ha en handske och mössan i samma ficka. Detta ger iofs fortfarande en bula på magen, men jag anar att denna bula är mindre än om jag har handskarna i en ficka, och mössan i den andra. Bulstorleken blir minst så liksom.

Januari 05, 2010 12:42:01
När jag ändå var uppe såpass tidigt idag för att gå till Vårdcentralen (läs inlägget innan) så kände jag efteråt att jag borde ta tillfället i akt att ta en ordentlig promenad. Detta gjorde jag också, och ännu en gång kan jag konstatera att det är riktigt skönt att bara promenera. Speciellt om man har en mp3-spelare med sig. Jag köpte en sån igår, närmare bestämt en iPod Nano, riktigt trevlig liten apparat, radio har den med.

Jag promenerade runt i Frölunda i typ en timme. Märkligt att jag aldrig lyckas ta mig upp så tidigt förutom när jag måste. Att jag inte självmant kan gå upp tidigt liksom, det är ju värt det när man väl gör det!

Konstigt är det.

Januari 05, 2010 12:12:18
Var på vårdcentralen idag igen, kl 8 i morse var jag där. Det gick mycket bättre den här gången eftersom läkaren jag träffade faktiskt tog sig tid att prata med mig.
Hans teori om vad det är för konstiga grejer jag har på handlederna var att det är nån typ av metallallergi som jag har fått från mitt armbandsur. Jag tyckte det verkade konstigt eftersom jag har utslag även på den handled som jag aldrig har haft en klocka på. Men enligt läkaren så kan sådan metall-hudutslag ploppa upp även på andra delar av kroppen, även om man inte har haft metall mot dessa delar.
Jag tyckte också det var konstigt att jag har fått såna här utslag först nu, efter att haft armbandsur på handleden i stort sett konstant sedan jag fick min första klocka av mina föräldrar nångång i början av 90-talet. Den födelsedagen firades i marstrand minns jag f.ö.
Min hypotes om att det kanske var en hudåkomma som heter Lichen Ruber Planus trodde han inte på eftersom han menade att såna utslag ser annorlunda ut.

Kanske var det läkarens sätt att prata, eller hans trevliga leende, eller nåt helt annat. Nånting var det iallafall som gjorde att han till slut lyckades övertyga mig om att det antagligen var utslag orsakade av min klocka som jag har på mina handleder. Han skrev ut recept på nån sorts kräm som är snäppet starkare än den jag testat innan.
På bipacksedeln till denna står det att krämen används ”för behandling av akuta och kroniska eksem och psoriasis” och ”vätskande hudsjukdomar samt hudsjukdomar i hårbevuxna regioner.” Ehm.. låter inte direkt bekant, men vad vet jag, experten har ju talat.

December 29, 2009 21:10:10
Jag har haft ett par skumma utslag på insidan på mina handleder i nästan ett år. I våras var jag på vårdcentralen för att kolla upp dessa, dom kunde inte säga vad det var, men jag fick tips om att köpa en salva som heter Mildison som kanske kunde hjälpa. Om det inte hjälpte, så sa de att jag skulle komma tillbaks till vårdcentralen.
Jag använde den där salvan ett tag, i början trodde jag att den hjälpte, men icke, flera månader gick och utslagen försvann aldrig.
Så idag gick jag tillbaks till vårdcentralen för hjälp. Jag var där runt kl 9, i receptionen sa dom att jag skulle ringa och boka tid, men att det var bäst att ringa imån kl 8. Jag frågade varför, men fick inget vidare bra svar. Så jag tog och ringde direkt istället, och fick en tid till kl 11:15 samma dag.
När den tiden väl kom så besökte jag en allmänläkare (en sån som kan lite om mycket) som efter bokstavligt talat 30 sekunder sa ”penicilin till det!” och se sa hon ”det är svinkoppor”. Ungefär där började det tändas en gnista av tvivel mot denne läkare. Jag har hört att det är väldigt vanligt att man skriver ut penicillin så fort nån kommer in på vårdcentralen med nåt som ingen riktigt kan identifiera. Och att pga detta blir befolkningen mer eller mindre immuna mot penicillin. Hon tittade på utslagen på handlederna och sa ”svinkoppor brukar iofs vara större…”, sen tittade hon på ansiktet, pekade på min överläpp och sa ”där är en till” Sen tittade hon på min rygg och sa ”här har du flera stycken”. (senare på kvällen tittade jag på ”utslaget” jag hon hade sett på min överläpp, igår var det en finne, och min flickvän Emelie kan inte hitta de utslag på min rygg som läkaren sa att hon såg)
Men iallafall, läkaren berättade att svinkoppor är variga och blöta, och att det är extremt smittsamt. Jag tog på mina utslag och då sa hon direkt, ”om du petar på utslagen, och sen petar på andra ställen på din kropp, så får du koppor där med” (hon måste alltså ha antagit att jag har för vana att gnida mina handleder mot varandra, och mot min rygg). Hon berättade också att det är så smittsamt att jag måste byta kläder och sängkläder varje dag, och tvätta allt i 95 grader, och stryka allt på båda sidor. Kugghjulen i min lilla skalle började sakta men säkert att snurra. Jag påpekade att mina utslag inte var variga, och att jag varje natt i 2½ år har sovit tätt bredvid min flickvän i en 120-säng utan att hon har smittats av mina ”svinkoppor”. Då kommer gesten och kommentaren som kommer gå till historien för min del; läkaren rycker på axlarna och säger ”jag bara gissar”. Ordagrant.
Ungefär där borde jag givetvis ha protesterat, något jag i efterhand ångrar att jag inte gjorde. Men jag försvarar mig med att inte ens en minut hade gått, och jag därför inte hade haft tid att tänka igenom situationen, och att jag nånstans litade på att hon vet vad hon sysslar med.
Varje gång under besöket som jag försökte ställa frågor så överröstade hon mig direkt (förutom den gång jag faktiskt lyckades ställa en fråga). Jag kände mig inte direkt omhändertagen.
Jag fick iallafall ett recept på penicilin och det hela var över på ett par minuter.

Jag gick hem till gamla kära Google och sökte lite på svinkoppor. Enligt Apotekets hemsida så karaktäriseras svinkoppor av ”en kliande prick som ganska snart blir en först vätskefylld och sedan varfylld blåsa. Efterhand bildas en honungsfärgad skorpa på blåsan, men ibland blir det bara rött och glansigt”
Alltså inget som ens nästan stämmer in på mina hudutslag. 1 minuts fortsatt googlande på mina utslag visar att det mer troligare rör sig om en ofarlig hudåkomma som heter ”Lichen ruber planus”. Iallafall det som beskrivs om det stämmer in på mina utslag, plus att en bild som visar en mild utbredning av dessa utslag liknar mina utslag väldigt mycket.
Jag ringde vårdcentralen, eftersom jag tyckte att det var onödigt att äta penicilin i 10 dagar baserat på en gissning, speciellt eftersom mina symptom inte stämmer in på varken Apotekets eller läkaren självs beskrivning av svinkoppor. Jag ville helt enkelt slippa tabletterna och få en remiss till en hudläkare. Men nä se det gick inte, hon tyckte att jag skulle äta mina tabletter, och så fick jag en tid då jag en tredje gång ska träffa en ”allmänläkare” som säkert har en ännu bättre gissning att ge. Kanske har han/hon kompetens nog att låta bli att rycka på axlarna iallafall.

Men men, jag får äta mina tabletter, har en känsla av att om jag inte gör det så kommer dom tvinga på mig det igen innan jag får en remiss.

Just nu försöker jag ta reda på hur man byter vårdcentral.

December 09, 2009 19:58:25
Jag gillar gamla ord. Ibland funderar jag på att under de kommande åren sakta men säkert ändra på mitt eget språk, så att jag använder fler och fler äldre ord. Bara för att.
Eller inte.
Men jag gillar ändå många gamla ord. Det är lite som jag skrev om häromdagen om ord och fraser som sakta men säkert fasas ut och ersätts med andra. Dock kommer det alltid finnas kvar vissa gammaldags ord som nog aldrig kommer försvinna, bara för att de är svåra att ersätta. ”råda bot på”, är ett sånt t.ex., på gott och ont.

Jag har börjat fundera på att samla alla gamla ord som antingen är bortglömda, eller som är på väg att bli det.
Här kommer en fin lista på gamla fina ord som jag tycker borde återföras i dagligt tal:

– Emellertid
– Nogsam.
– Allehanda.
– Smäda.

Ska fundera vidare på detta viktiga ämne.

December 08, 2009 19:08:40
Det finns många saker här i världen som jag inte riktigt förstår mig på. Om jag skulle göra en lista över alla saker som jag inte förstår så skulle pälskragar hamna ganska långt upp på den listan. Jag menar, vad är grejen med pälskragar? Då menar jag främst de kragar som sitter kring kanten på jackkapuschonger (det ordet var jag tvungen att googla fram). Varför vill man ha en irriterande pälsboll kittlandes i nacken? Eller i pannan? Vilken nytta gör den? Man har den ju knappast för att det värmer, för det gör den ju inte. Jag förstår att eskimåeer har såna, hela deras klädkollektion består ju av päls, bor man på Grönland så har man inte så mycket att välja på. Men vi här i väst, varför finns det en marknad här för päls-kant-kapuschonger?

Varför vill man se ut som en idiot, är allt jag undrar.

Man reflekterar inte överdrivet ofta över att hela våran existens som människor hänger på det faktum att vi har ögonlock. Testa att hålla ögonen öppna en minut liksom, hur trevligt känns det? Ögonen får klåda först, sen börjar de torka ut ordentligt vilket gör upplevelsen än mer irriterande. Vad som händer därefter har jag inte vågat testa, men jag kan tänka mig att ögonen hoppar ur och börjar söka efter vatten. Om vi inte hade haft ögonlock så hade vi blivit blinda allihop så snart vi krälade upp ur den sjö där vi alla ursprungligen kommer från.
Det finns inte ett enda annat organ i våra kroppar som man kan reflektera på samma sätt om, förutom det uppenbara, som t.ex. att vi för våran direkta överlevnads skull är tvungna att ha vitala organ som t.ex. hjärta, lungor och hjärna (även om det sistnämnda tycks saknas hos vissa).

November 28, 2009 11:33:00
Igår kväll, precis efter jag skrev mitt senaste blogginlägg, och precis innan jag skulle lägga mig, så började jag fundera på varför jag skriver i min blogg såpass sällan trots att jag ganska ofta har lust att skriva här. Jag kom ganska snabbt fram till en teori angående detta. Jag tror det helt enkelt är så att när jag väl kommer på något jag vill skriva om, så tar det inte många minuter, kanske högst en timma, innan lusten att skriva om det ämnet försvinner. Dessutom kommer jag på idéer att skriva om även när jag inte sitter vid datorn, detta innebär ju därför att jag oftast tappar lusten att skriva om ämnet innan jag har hunnit sätta mig i lugn och ro framför datorn. Min nästa teori är att en laptop åtminstone delvis skulle kunna råda bot på detta.

”Råda bot på”. Det är ett ganska lustigt uttryck egentligen, eller kanske inte uttrycket i sig, men snarare den typen av uttryck. Liksom, såna uttryck är såna där som vi har en tyst överenskommelse om vad dom betyder. Om det uttrycket inte fanns, men någon spontant skulle komma på att säga det, då undrar jag om andra hade fattat vad som menades. Förstår ni hur jag menar? Andra uttryck, som t.ex. ”Hej jag heter Per-Arne”, råder det inte direkt några tvivel om vad som personen i fråga försöker säga. Men ”råda bot på”, liksom, vadå ”råda”? Vad betyder det egentligen? Används det överhuvudtaget i några andra uttryck än just det uttrycket jag nyss nämnde? Man kan ju säga typ ”Jag skulle råda dig att äta tre äpplen”, men då har ju ordet en annan innebörd, plus att resten av uttrycket inte innehåller några konstiga ord. ”Råda” i sammanhanget ”råda bot på” är nog ett sånt där ord som användes mer förr, men som under generationer har använts mindre och mindre fram tills idag då det bara används i det här uttrycket.
Nästa ord i uttrycket, ”bot”, används inte heller så ofta, men det används mer som inledning på ord, t.ex. ”botemedel” eller som singularform av ”böter”. Fast i det sistnämnda har det inte samma betydelse som för botemedel. Ett annat sammanhang det används, men då med en helt annan betydelse än ”botemedel” etc. är när det ska uttalas som ”bått” och då är en förkortning på ”robot”, och används som namn på sånadära datorprogram som bland annat används för att simulera andra datorstyrda spelare i ett datorspel.
Jag tror det finns andra såna där uttryck som vi använder så gott som varje dag, utan att tänka på att dom inte är särskilt lätta att förstå om det inte vore för den tysta överenskommelse vi har om dom.

Jag har för övrigt svårt att börja använda ordet ”dem” istället för ”dom” på de ställen där ”dem” vore mer korrekt, mest för att jag tycker att ”dem” är fult.

Våran granne på våningen under är lustig. Då och då under de senaste året har vi hört honom borra i sitt tak, oftast på lördagar, och inte sällan på tider då det inte är tillåtet att borra. Jag minns en av de första gångerna, jag satt här vid datorn i lugnan ro (kanske ännu ett uttryck i stil med vad jag nyss pratade om) när grannen plötsligt fick för sig att borra så att mitt datorbord bokstavligt talat började vibrera. Vi stör oss inte så mycket på det egentligen, men vi kan ändå inte undgå att undra vad han sysslar med egentligen, varför borrar han i typ 20 sekunder, varannan vecka under ett helt år? Det låter som att det är en ganska grov borr också, inte nån liten fjutt som bara borrar små fjutt-hål liksom.
Ibland tänker jag att han kanske borrar stora hål som han sen fyller med dynamit i syfte att spränga oss alla i luften.