December 29, 2009 21:10:10
Jag har haft ett par skumma utslag på insidan på mina handleder i nästan ett år. I våras var jag på vårdcentralen för att kolla upp dessa, dom kunde inte säga vad det var, men jag fick tips om att köpa en salva som heter Mildison som kanske kunde hjälpa. Om det inte hjälpte, så sa de att jag skulle komma tillbaks till vårdcentralen.
Jag använde den där salvan ett tag, i början trodde jag att den hjälpte, men icke, flera månader gick och utslagen försvann aldrig.
Så idag gick jag tillbaks till vårdcentralen för hjälp. Jag var där runt kl 9, i receptionen sa dom att jag skulle ringa och boka tid, men att det var bäst att ringa imån kl 8. Jag frågade varför, men fick inget vidare bra svar. Så jag tog och ringde direkt istället, och fick en tid till kl 11:15 samma dag.
När den tiden väl kom så besökte jag en allmänläkare (en sån som kan lite om mycket) som efter bokstavligt talat 30 sekunder sa ”penicilin till det!” och se sa hon ”det är svinkoppor”. Ungefär där började det tändas en gnista av tvivel mot denne läkare. Jag har hört att det är väldigt vanligt att man skriver ut penicillin så fort nån kommer in på vårdcentralen med nåt som ingen riktigt kan identifiera. Och att pga detta blir befolkningen mer eller mindre immuna mot penicillin. Hon tittade på utslagen på handlederna och sa ”svinkoppor brukar iofs vara större…”, sen tittade hon på ansiktet, pekade på min överläpp och sa ”där är en till” Sen tittade hon på min rygg och sa ”här har du flera stycken”. (senare på kvällen tittade jag på ”utslaget” jag hon hade sett på min överläpp, igår var det en finne, och min flickvän Emelie kan inte hitta de utslag på min rygg som läkaren sa att hon såg)
Men iallafall, läkaren berättade att svinkoppor är variga och blöta, och att det är extremt smittsamt. Jag tog på mina utslag och då sa hon direkt, ”om du petar på utslagen, och sen petar på andra ställen på din kropp, så får du koppor där med” (hon måste alltså ha antagit att jag har för vana att gnida mina handleder mot varandra, och mot min rygg). Hon berättade också att det är så smittsamt att jag måste byta kläder och sängkläder varje dag, och tvätta allt i 95 grader, och stryka allt på båda sidor. Kugghjulen i min lilla skalle började sakta men säkert att snurra. Jag påpekade att mina utslag inte var variga, och att jag varje natt i 2½ år har sovit tätt bredvid min flickvän i en 120-säng utan att hon har smittats av mina ”svinkoppor”. Då kommer gesten och kommentaren som kommer gå till historien för min del; läkaren rycker på axlarna och säger ”jag bara gissar”. Ordagrant.
Ungefär där borde jag givetvis ha protesterat, något jag i efterhand ångrar att jag inte gjorde. Men jag försvarar mig med att inte ens en minut hade gått, och jag därför inte hade haft tid att tänka igenom situationen, och att jag nånstans litade på att hon vet vad hon sysslar med.
Varje gång under besöket som jag försökte ställa frågor så överröstade hon mig direkt (förutom den gång jag faktiskt lyckades ställa en fråga). Jag kände mig inte direkt omhändertagen.
Jag fick iallafall ett recept på penicilin och det hela var över på ett par minuter.
Jag gick hem till gamla kära Google och sökte lite på svinkoppor. Enligt Apotekets hemsida så karaktäriseras svinkoppor av ”en kliande prick som ganska snart blir en först vätskefylld och sedan varfylld blåsa. Efterhand bildas en honungsfärgad skorpa på blåsan, men ibland blir det bara rött och glansigt”
Alltså inget som ens nästan stämmer in på mina hudutslag. 1 minuts fortsatt googlande på mina utslag visar att det mer troligare rör sig om en ofarlig hudåkomma som heter ”Lichen ruber planus”. Iallafall det som beskrivs om det stämmer in på mina utslag, plus att en bild som visar en mild utbredning av dessa utslag liknar mina utslag väldigt mycket.
Jag ringde vårdcentralen, eftersom jag tyckte att det var onödigt att äta penicilin i 10 dagar baserat på en gissning, speciellt eftersom mina symptom inte stämmer in på varken Apotekets eller läkaren självs beskrivning av svinkoppor. Jag ville helt enkelt slippa tabletterna och få en remiss till en hudläkare. Men nä se det gick inte, hon tyckte att jag skulle äta mina tabletter, och så fick jag en tid då jag en tredje gång ska träffa en ”allmänläkare” som säkert har en ännu bättre gissning att ge. Kanske har han/hon kompetens nog att låta bli att rycka på axlarna iallafall.
Men men, jag får äta mina tabletter, har en känsla av att om jag inte gör det så kommer dom tvinga på mig det igen innan jag får en remiss.
Just nu försöker jag ta reda på hur man byter vårdcentral.
