bjornsmagasin.se

Jag gillar inte flytande tvål, så jag köper istället dom vanliga hård-tvålarna. Och många har säkert upplevt det där när tvålen börjar ta slut, den blir jätteliten, så man köper en ny tvål, och liksom trycker fast den gamla lilla tvålstumpen på den nya tvålen. Till slut kommer de två tvålarna liksom svetsas fast i varandra, innan den gamla tvålen försvinner helt. Eller gör den nånsin det? Om man använder 1% av tvålen varje gång man tvättar händerna, så kommer den ju aldrig gå ner till 0%, liksom. Sen kan man hålla på sådär, att klämma fast den nya tvålen på den gamla, om och om och om igen, och tvålen kommer liksom aldrig försvinna helt. Men om man har klämt fast en gammal mot en ny om och om igen 50 gånger, hur många tvålar är det som ligger där på handfatet? Finns det nåt kvar av den ursprungliga tvålen? Lär ju finnas åtminstone atomer kvar, liksom. Är den en och samma tvål hela tiden, som bara förnyas?
Det påminner mig om den gamla tankenöten med båten som var jättegammal. Under årens lopp reparerades den i omgångar, plankor och master byttes ut, segel syddes om, motorn förnyades Till slut var varenda planka, spik, skruv, och allt annat utbytt, så att inget av den ursprungliga båten fanns kvar. Men samma namn stod i fören, och identifikationsnumret hade inte bytts ut, registreringen hade inte ändrats, men är det samma båt när inget av den ursprungliga fanns kvar? Om inte, när slutade då den gamla båten existera, och när började den nya existera?
Sen kan man ju fundera på det faktum att ingen av de atomer du har i din kropp är samma atomer som du föddes med. Atomerna i våra kroppar byts ut konstant, och om jag minns rätt så tar det ungefär 10 år för alla atomer att bytas ut. Så jag som snart är 30 har fått min fysiska kropp utbytt nästan 3 gånger, men ändå är jag samma person (?).

Tillägg dagen efter:

…funderade vidare på tvålen, och insåg att man skulle kunna tänka sig att man klämmer fast en ny tvål på den gamla, om och om igen, och efter decennierna så låter man ens son/dotter ta över, så att tvålen aldrig tar slut, och det blir liksom en vandringstvål, genom generationerna… Kanske?

Tillägg igen ett par timmar senare:

Nu ramlade den gamla tvålen av (den var inte tillräckligt påsvetsad) och försvann ner i handfatets avlopp. Är det någon sorts metafor?