bjornsmagasin.se

Om man är riktigt riktigt hungrig, är det en bra idé att äta upp sina egna ben då? Liksom, näringen finns ju redan i kroppen, i benen, och om man äter upp benen så återanvänder man ju bara näring som fanns i kroppen redan innan. Fast…om man äter upp sina ben, så hamnar ju näringen iofs på andra ställen än sina ben, så det kanske inte är en så dum idé iallafall?

Iallafall,

Min tyska börjar bli okej. Min hyresvärd är en man i 70-årsåldern som inte talar ett ord engelska, så jag är tvungen att snacka tyska med honom, vilket faktiskt funkar ganska bra. Kanske har jag nämnt följande anekdot i min blogg förut, men i så fall så kommer den här igen: Min hyresvärd jobbade i Göteborg under 7 månader 1965, och kommer fortfarande ihåg de viktiga Svenska fraser han fick lära sig, vilka är följande; ”Högertrafik”, och ”Hämta en spann vatten”, vilka han faktiskt uttalar utan någon märkbar brytning.

Jag håller att ”registrera” mig hos myndigheterna här i Graz. Detta för att min arbetsgivare vill se bevis på att jag verkligen bor här. För att göra det så måste jag lämna in en ”Referat Meldewesen”, vilket är något sorts utdrag ur kommunens (eller vad nu motsvarande system heter här) register om mig, var jag bor, osv. För att kunna få ett sånt så måste jag registera mig, och för det krävs att jag fyller i en ”Meldezettel”, vilket är uppgifter om var i Graz jag bor, och var jag kommer ifrån. Denna måste skrivas på av min hyresvärd. Låter ju kanske inte som några större problem.. Men min hyresvärd bor i Preding, vilket ligger en bra bit härifrån, och han kan inte komma till Graz när som helst. Ringde honom i måndags och bestämde tid att ses klockan 15 på torsdag i min lägenhet. Fine.
Klockan halv ett den dagen så ringer han mig när jag är på jobbet och undrar vart jag är. Jag förklarar att vi ju sa att vi skulle ses klockan tre! Men det visar sig att han hade sagt ”dreizehn uhr”, alltså klockan tretton, men på tyska lät det som han sa ”drei uhr”, alltså klockan tre. GAH. Iallfall, vi bestämmer nu att ses klockan 13 följande dag istället.
Nästa dag har jag mycket att göra, och rusar strax efter klockan 12 mot bussen, rädd att bli sen till mötet med Herr Hyresvärd. Jag hoppar på bussen och inser i samma ögonblick att jag på jobbet har glömt PAPPERHELVETET som hyresvärden ska skriva under! Jag åker en hållplats, och blir tvungen att halvspringa tillbaks till jobbet 10-15 minuter, under hög stress. Klockan HALV jävla ett, när jag nästan är inne på mitt kontor igen, så ringer min hyresvärd och undrar var jag är nånstans.
Jag blir tyst ett ögonblick och förklarar vänligt att vi ju sa att vi skulle ses klockan ett, inte halv jävla ett! (okej, jag sa inte ”jävla”..) ”Ach so, wo sind sie?”, var är ni, frågar han. Jag är på väg förklarar jag, men jag är fortfarande på jobbet. Han blir tyst en stund, och frågar sen om vi kan ses imorgon istället, klockan ett… Visst, säger jag, och säger hejdå. Hela min stressade kropp går in i viloläge, jag går till en mack-automat och köper mig en macka som substitut för lunchen som jag missade. Sätter mig vid mitt skrivbord och pustar ut.
Nästa dag, på lördag, så ringer han klockan HALV ett och frågar om jag är i lägenheten, vilket jag ju är. Jag börjar ana ett mönster med Herr Hyresvärd, han kommer alltid en halvtimma innan avtalad tid, vilket kan vara bra att lägga på minnet.
Iallafall, han kommer till lägenheten, skriver under, vi pratar en stund om att den stora världskartan jag har på väggen är sehr schön, och att stormluckorna på mina takfönster är kaputt, vilket han ska se till att fixa. Mötet är över på 5 minuter.
Till er som inte känner mig; den här historien är mig i ett nötskal, vilket ni som känner mig i detta nu nickar instämmande till.