bjornsmagasin.se

I lördags hade jag lust att blogga, men kunde inte komma på nåt att skriva om. Det kändes som att den närmaste framtiden inte skulle ge mycket till blogg-inspirationen. Men så kom söndagen…
Jag har lärt känna en trevlig Litauiska här, och hon tillsammans med en kines-vän hade hört talas om en träff på ett av universiteten här där studerande skulle träffas och lära känna varandra. Speciellt inbjudna var folk från andra länder, för att välkomna dom etc, Nu är varken jag, Litauiskan eller kinesen studenter, men vi tänkte att vi mer eller mindre vill plugga tyska, och på det sättet är vi ju typ studenter…typ. Iallafall, vi smugglade in oss på den här kvällen ändå.
Snart anlände Litauiskans litauiska vän, och således var vi fyra, och vi bänkade oss vid ett av borden. Och när kinesens kinesiska doktor-vän anlände, så var vi fem!
Jag vet inte ens var jag ska börja. Dels träffade vi en turk som satte sig vid vårat bord. Hon hade antagligen ätit för många kakor, för hon skrattade åt allt vi sa, och efter ett tag sa hon att hon skulle hämta lite té, men försvann tillsynes ridandes på en stor socker-chock-våg, och vi såg henne stundvis surrandes kring alla de andra borden. Då och då kom hon tillbaks till oss, fnissade lite, och sen rusade hon iväg till kak-bordet.
Jag pratade en bra stund med 5-6 malaysiska utbytesstudenter, väldigt trevliga människor! Hoppas träffa dom nån mer gång. Det visade sig att dom förut hade bott på samma gata jag bor på nu, och att dom numera bor i ett stort student-hyres-hus som jag kan se från mitt köksfönster. Jag föreslog att dom skulle titta åt mitt köksfönster och vinka morgonen efter, men när morgonen väl kom så såg jag inga vinkande malaysia-studenter. Kanske blev dom uttråkade när jag beskrev skillnaden mellan A till Z-alfabetet och vårat Svenska alfabet, något som jag trodde skulle fascinera även den mest inbitna språk-hataren.
Det bjöds som sagt på frukt, kakor, te, läsk och annat. De två litauiskorna gick vid ett tillfälle iväg för att hämta läsk, och när dom kom tillbaks så berättade dom att dom hade frågat en ”skäggig smurf” om han kunde hälla upp läsk från flaskan han höll, och att denne smurf hade blivit väldigt överraskad när dom tog flaskan ur hans händer och sprang iväg med denna.
Medan vi stod vi ett runt stå-bord, så såg jag plötsligt en mörk man med långt skägg och stora vita ögon, som ställde sig bredvid mig. Det var skäggsmurfen! Men han var inte bitter över läsk-stölden, och vi insåg ganska snart att han hade ögonen på den ena av litauiskorna… Det visade sig att han var pakistanier, pratade 6 språk, jobbade  på universitetet, och att han bygger robotar! När träffade du förresten senast en 6-språkig skäggig pakistanier som bygger robotar?
Han var ett charmtroll den där, och vi skrattade gott åt hans historier. Kanske skrattade vi för mycket, för efter ett tag lämnade han oss och satte sig ensam vid ett bord en bit bort.
Sedan bjödes det upp på dans till Österrikisk folk-musik, och den inspanade litauiskan blev uppbjuden av en medelålders herre som inte såg ut att vara tidernas bäste dansare, men kul hade dom! Och den skäggige pakistanierns blick då han fick se de två dansa….om blickar kunde döda..!
Efteråt kom han tillbaks till vårat bord och började prata om sitt robot-jobb. Han sa att han kunde skicka ett youtube-klipp via mail till litauiskan, eftersom hon verkade intresserad, vilket ju gifvetvis får anses vara ett illa dolt försök att hålla kontakten. Som avrundning på den historien kan jag meddela att han skickade en länk så fort han kommit hem, och att ha som svar fick ett enkelt ”thank you!” Hon var mer intresserad av roboten än något annat.